Ladies är en bok om dessa märkliga, brittiska kvinnor!!

Excentriska engelska damer
Margaret Campbell föll i ett hisschackt och vaknade som nymfoman. En älskare hittade hon på Pratt´s, Deborah Mitfords mans klubb. Mitfords svägerska var syster till Marilyn Monroes älskare, John F Kennedy. Edith Sitwell stickade tröjor åt Monroe och publicerade Nancy Cunards första dikter. Cunards mor Emerald umgicks med Violet Trefusis, dotter till Alice Keppel och älskarinna till Vita Sackville-West, vars man arbetade med Diana Coopers man. Coopers svåger hade en förfader vars sonson gifte sig med Minnie Stevens. Hon förmedlade arvtagerskor, och Consuelo Vanderbilts hemgift renoverade Blenheim Palace. I romanform träffar Vanderbilt en av Conan Doyles hjältinnor, dotter till kurtisanen Lola Montez. Conan Doyle fick kokain utskrivet av Clarissa Dickson-Wrights farfar, långt innan hon lagade mat i "Two Fat Ladies".

Japp...alltså...Exentriska damer från England är INGET jag kan mottstå!
Här nere har du lite recensioner oxå....
Återkommer med min när jag har läst den!! ;-)

."Hakelius är en mästare i att leta fram de detaljer som gör hans utvalda människor begripliga och oemotståndliga. Genom hela boken flätas släktband och vänskapsrelationer intelligent och intrikat samman, öden reds ut, historia och politik förklaras, människorna sätts såväl på plats som i rätt sammanhang.
Ladies är oavlåtligt underhållande." Magdalena Ribbing, Dagens Nyheter
"Researcharbetet är beundransvärt, jag gillar den lektion i populärhistoria jag får ur världar jag inte visste så mycket om, och det går inte att komma ifrån att Hakelius formuleringskonst står i en klass för sig." Aase Berg, Expressen

Lite coola saker.....Inget viktigt!!

Himlans läckra broscher och ringar från Karins Konstgrepp.

 Svanring?

 Åh favoriten, Pingvinringen.....

Bä bä vita lammbrosch månntro?

Ahh en snabelnosbrosch....... Fin!

Och sen bara hippp som happ slänger jag in en bild igen från Kaxiga Cloggs...
Dessa skor ska jag bara ha..... alltså jag ska göra dom själva..
För dom är ju som sagt sviiiiindyra men coola.....  ;-)
Såna ska jag ha..... Jag ska!!!

Ha en fin dag!!
Puss pårej!

Höjden av kärlek kallas Renault Femma!!

Nu ska jag berätta nåt som jag tyckte var så himla romantiskt......
Jag har tidigare berättat om att min första bil var en vit Renåå Femma.
Jösses, jag köpte den för 2000kr och  min bil  och jag ,vi älskade varandra.
Jag har tidigare i bloggen berättat om vår djupa kärlek.
Jag och Hönan.
Maken vet om detta, han har varit med hela vägen liksom...
Lyssnat på minna kärleksförklaringar till Hönan å dess likar.
(Har även ägt en svart Renåå Femma.)
Nå i alla fulla fall....
I lördags så var jag å maken i Vetlanda o gjorde olika saker.
Jag struttade in på Gina Tricot (som vanligt) och vi sa att vi skulle ses igen tjugo i nåt.
Jag kom till mötes platsen , väntade, stod och trampade i en lång tid....
Återvände in på köpcentrat å travade runt....slog ihjäl tid, gick ut igen

Då stod Maken där, han berättade då att hans försening berodde på:
Han hade fått höra av en kompis att min Höna var till salu igen för en liten peng.
Så när jag hade väntat på Maken , så hade han åkt runt och letat efter ägaren.
Han ville överraska mig med att bara säga...Nina, jag har köpt tillbaka Hönan åt dig!!
Åååååååå.....Vilken gerj det hade varit.
Maken fick inte tag i kvinnan då!
Men igår ringde hon.... Hönan finns där ute å väntar på mig!
Om jag vill?
Vill jag?
Vill Hönan?
Ska vi?
Vi ska åtminstone åka och titta på Hönan i veckan.
Är det så att Hönan fortfarnade får mig att känna  den känslan,
Känslan av att någon springer barfota innanför bröstet på mig.
Ja då slår vi til!!!!!!
Annars blir det gött å bara se`na!!

Näbbkängor och näverskor!!

Jag och maken åkte på en secondhandrunda igår.
Det var ett tag sen sist, har ju känt mig lite mättad på det i d sistone.
Nå hur som haver så svängde vi in på Erikshjälpen i Sävsjö....
Å Tadadadadaaaaa!!!
Där fann jag ett par höga näbbkängor i min storlek för en tjuga!!
Snacka om rätt kurs.
Jag har velat haft ett par höga  länge nu, har dock fått ärva morsans låga.
Men alltså tjugo kronor, då spelar det ingen roll om de blir sparsamt använda tänker jag.
Till dessa så måste det finnas snö, annars känns det malplacerat...
En röd palestinasjal  å jag minns min ungdom.....nästan...
Näbbkängor får mig att minnas mina näverskor...mycket osköna.
Jag ,storebror och mina föräldrar höll på med näver på 70talet.
Eftersom jag bara var en liten knatt på den tiden så ingick det endast i min uppgift
att få loss nävern från björken.
Så stora ytor som möjligt skulle det vara.
Sen satt mina föräldrar, jag hela släkten på pappas sida vill jag minnas höll på med detta.
Det resulterade i....
Näverlampor, näveskor, näversmycken, näverskålar, näverskor/tofflor, näverväskor....
Mycket näverprylar var det!!
Och så hade hela familjen näbbkängor.
Det var tider det!!!

Ironi som uttrycksform.......

När jag låg hemma i feber i veckan så kikade jag på utbildningsteve.
Små barn med Stora rättigheter var namnet på programmet.
Jag snöade in först för det var en kvinna jag kände igen där...
För några år sen var jag på en  föreläsning där hon sa kloka saker om barn.
Jag grubblar ju mycket på att hjälpa barn, att bli stödfamilj å sånt....
Nå i åter till ämnet.... jag började lyssna vad hon sa...
Hon började prata om ironi som uttrycksform...hur värdelöst det är...
( ja alltså hon sa väl inte så direkt men kontentan var den..)
Jag blev nyfiken...för jag har  nog varit en väldig användare av sarkasm å ironi...
Detta berätta denna kvinna....:

Man kan inte använda ironi på barn eller någon annan egentligen...Det är inte snällt!
(Nähä  nu får du förklara dig..tänkte jag!)
-Jag jobbade som 17åring på ett sommarkollo (kvinnan är nu i pensionärsåldern)
där det fanns barn som hade det väldigt tufft annars i livet.
Där fanns en liten pojke som började ty sig väldigt mycket till mig,
Han var en mycket söt pojke och jag tyckte om honom med...
Men var gång jag sade till honom å de andra barnen att göra något.
Så svarade han alltid med att ska vi göra det NU? Flera gånger frågade han så.
Sade jag att nu ska vi äta frukt så svarade han.... Ska vi göra det nu??
Nå så efter tag började jag bli irriterad över detta...
Så en dag så sade jag att vi skulle tvätta händerna för vi skulle gå att äta.
Örjan som den lille killen hette frågade då direkt..Ska vi göra det nu??
Då svarade jag honom - Nej , du ska först ta in flaggstången, sen får du äta.
Nå väl de gick å tvättade händerna... satte sig att äta när efter en stund ett barn utbrister:
Men var är Örjan??
Jag blev helt kall och spran ut på gården...
Där stod Örjan med armarna om flaggstången och tittade på mig och sa:
-Det går inte Fröken!!! Jag klarar det inte!!


Där å då  när denna kvinna berättade detta så kände jag Nääee..
Jag vill inte heller använda ironi mot någon.....
Det må vara skoj ibland...men näää det låter inget kul!!
Men har du tänkt på när man råkar använda det på någon som inte hajjar det,
vad otroligt dumt det blir...
Jag blir lite tårögd när jag skriver denna berättelse..
Den lärde mig nåt....

Puss på dig och trevlig helg!!!!