Snodde ihop lite ord till en historia åsså ini ugnen ;-)

En kär vän till mig LillaIngrid som jag har nämnt i tidigare inlägg
hon tipsade om en man som sökte livsberättelser från människor som kommit ur missburket.
Å sånt gillar jag....:-)
Så jag kastade mig över upgiften och slängde ihop känslor, tankar och ord.
Detta är tänkt att OM det kommer med förstås vara med i en bibel.
Så här skrev jag:

Hejsan Roul!

Ingrid Lunderquist tipsade mig att skriva till dig.
Kanske du kommer att gilla vår historia eller inte...eller gillar den gör du nog! ;-)
Får den plats i bibeln är en annan sak...nå väl nu börjar jag berätta....okej?
Det är min totala fasta övertygelse att Gud alltid ser ner på oss med kärlek, förfäran, skratt och omsorg.
Han väntar på oss, när vi inte längre kan tysta skriket i vårat hjärta efter mer.... efter honom.
Då börjar han agera med kraftfull..Han väntar tills vi börjar leta..då låter han sina dominobrickor att börja falla...fram till dig.
Jag tänker berätta historien om hur jag å min man fann vår väg till Gud, hur vi famlat i mörkert efter den dära tunneln som skulle leda till ljuset.
Vi träffades i busskuren uppe i norrland.
Han var på genomresa men uppvuxen i Boliden..
åren hade gått sen han bodde där..
Fängelsebesöken många och mycket skit i mörkret hade omslutit honom.
Jag var så trasig av drogande..av rastlöshet och rotlöshet...
Hade rest runt så mycket i jakten på festen, staden,vännerna, pojkvännerna, drogerna....
Inget fyllde det dära hålet i bröstet...så mörkt... å det blev större och större..misären och förnedringen total...
Han satt där bland en massa andra vänner..Jag såg honom direkt...klick!!
Vi började prata...vi delade en flaska starkvin..efter två timmar sa jag till honom: Nu är du min pojkvän.
Det är 8 år sedan... Vi förlovade oss med billga ringar i tyg för tio kr styck efter 2 veckor.
När vi möttes så var vi så trasiga... så less missbruks livet.
Men vi hade ingen aning om hur vi skulle ta oss ur det.
Hur gjorde man....
Vi söp , vi slogs, vi bråkade , vi stal...
Vi trampade vatten tills det inte gick längre.
Jag försökte dränka mig i älven när isen brutit upp för jag orkade inte längre.
Det blev startskottet.. att det inte längre gick att förneka det dåliga måendet.
Jag hade några år tidigare fått höra talas om Lillvik, LP´s kvinnohem.
Dit ska jag!! Det var dit och inget annat.
Soc beviljade mig en månad för dom trodde inte att jag skulle klara det.
Å sen var jag ju 34 år och för gammal........:-/
När jag åkte till kvinnohemmet åkte Maken in på kåken för sista gången.
Sen sökte han till Torpahemmet även det LP´s.
Vi började vår stappalnde väg mot Gud....det tog drygt en månad innan jag böjde knä, kapitulerade i totsl kärelk till Herren.
Maken kom efter.....
Jag har inte ångrat mig en sekund att jag bytte liv från mörker till ljus.
Gud har väntat på mig, på oss!!
Vägen ut missbruk har inte varit lätt...Men inte ens min sämsta dag som frälst kan vara sämre min bästa dag som drogad.
Jag har ett liv i upprättelse. Gud har förlåtit mig.
Å Maken böjde knä och kände hur tårana började rinna och hur Gud tog bort hans tunga ryggsäck av ångets han burit i så många år.
Vi är idag frälsta sen 7 år tillbaka och drogfria, inte ett återfall!
Gud har upprättat oss så att idag är vi tillbaka på hemmen och jobbar själva med våra olyckssystrar och bröder.
Gud är god! och förlåtande!!

Amen

Så detta snodde jag ihop och bara skickade iväg...
Tänker man förlänge så kan luften går ur å man ballar ur.
Vad tycker du?
Nå det spelar ju ingen roll för jag har ju redan skickat det!!
Tjing!!

Elaka Apan!!

Någon snor ens cykel, man vill säga fula ord.
Elaka Apan gör det!
Man känner för att vädra långfingret för någon.
Elaka Apan gör det!
Man känner helt plötsligt fislukt.
Det är Elaka Apan!
Det är fullt med damm på golvet.
Japp Det är Elaka Apans fel!!
Var så goda Folket möt :
ELAKA APAN

Jag å Maken har en ung kille som bor hos oss.....
Låt oss kalla honom Lilleman.
Lilleman har ett alter ego kan man säga som är just
Elaka Apan....
Eller om jag förklara det så här...
Allt som Lilleman tycker är busigt, som prutta, säga små fula ord.
Stökigt.....ja sånt man ska ha koll på ... det skyller han på :
Elaka Apan

Elaka Apan har ett mycket stöddigt uttryck anser jag.
Han stirrar stenhårt på en, och himlar med ögonen
så det blir takfärg på ögonfransarna....nästan....
Igår höll jag på och sopade golvet i köket och sade till Lilleman:
Jösses vad dammigt det är här!
Det är Apan pep han tillbaka...
Ha ha det är ju så ballt att han har nån att skylla på....i alla lägen.
Ja kanske på heltid är det väl inte så lyckat.
För om ALLT är Apans fel så går ju Lilleman fri hela tiden.. ;-)
Men jag tycker hela ide´n är störtskön...
Så gott folk..låt mig presentera mitt alter ego:
Peppiga Pippi:

Det var inte jag som köpte dom där skorna, det var Pippi!!
Haha Klockrent!! :-)
Det alibit jag alltid har saknat!!
Tack Apan!!

Stanna!! Känn efter!!

 Jag kom hem efter jobbet idag..trött...sliten..och sockersugen.
Ja jo jag skulle ju kunna säga godissugen,men det är ju dock sockret det handlar om .
Nå väl...
I varje fall...jag svepte runt...gnällde lite ..petade lite..påpekade lite..
Ja det var liksom bara så där allting.
Efter maten så röjde jag runt lite å började sopa....
då det slog mig...
RÖDLJUS!!! STANNA!!
Alltså jag bara kör på och runt,
varenda liten ljuvlig dammråtta är ju min.
Jag bor i ett sånt hus så om jag hade kommit på besök hade jag blitt avundsjuk.
Ja vi äger det inte hyr bara...Men jag är nöjd!
Sen så tänkte jag... vad bra jag har kämpat i livet!
Jag måste tänka då och då att jag står vid ett stoppljus, det har slagit om till rött.
Jag får titta höger...vänster....höger igen.....ett djupt andetag å njuta av vad jag har åstadkommit.
Sen vänta på grönt och gå vidare igen.
Men först ska jag stanna upp å njuta av min bedrift.
Eller njuta av att jag mår bra... Att jag är frisk...... Att jag har bästa Maken...
Jag blåser på i hundranittio ibland å ser inte livet som susar förbi.....
Nu ska jag påminna mig om att då och då, ska jag stanna vid rödljuset.
Å vara lycklig och stolt....
Sen kan jag köra vidare!!!

Trevlig Helg Mina Fina

Mina stenhårda direktiv till Elsa Billgren!

Jo jag mejlade ju tillbaka om mitt tycke och smak gällande kläder..
Tror du jag fick med det mesta....?
Insåg sen att jag inte nämnt nåt om hippiutstyrsel..men det får gå under fransar..
Så här lät önskelistan:

Hejsan!

Åh vad glad jag blir Elsa!
Okej kolla upp dit schema och så återkommer du..
Nu vet jag inte hur du känner inför lördagar, för om en lördag skulle funka för dig.
Jag bor i småland och jobbar på ett kristet behandlingshem för kvinnor med missbruk, så jag har rullande schema på tre veckor.
(Men om en helg/lördag funkar då tar jag med mig gubben till el stockholmo så får han pyssla med sitt... :)
Nå i varjefall här kommer lite ord om min stil:
Jag har en klassisk svart page, kör lite cleoptarasminkning med skönhestprick vid ett öga.
Jag gillar rockchick, jag gillar romanstiskt spets med nitar.
Jag gillar kläder med glimten i ögat,humor. Jag gillar tufft blandat med romanstiskt.
jag gillar starka färger. Älskar mitt knallrosa läppstift.
Roliga strumpbyxor är ett plus vid bra tillfälle.
Läder. fransar.snörning.rosetter.nitar.volange.prickigt ......Nå inte på en å samma gång kanske ;)
Jag gillar olika former, men med ålder å lite valkar så är jag inte så förstjust i supertajt hela vägen.
Tajt uppe å vid kjol...eller kanske bara lite klockad.
Klänningar och kjolar är fina grejer. Jag kan ju tänka mig att vi kanse siktar in oss på klänningar med coola attiraljer till ...eller nåt.. ;)
Höga klackar och grova kängor.
Jag är ca 165 lång
storlek 40
normalbyst....
40 år...
KRAM Nina Månstråle

Nå...Missade jag nåt?!?!
=)

Jag har minsann bockat av en dröm jag!!

Elsa Billgren är en av mina stora förebilder inom klädvärlden.
Ja för övrigt med ,hon är sund å livsnjutare med ett fin hjärta.
Hon är en professora minst sagt inom vinatgekläder .
Nu har jag iallafall gjort slag i saken och tagit tag i en dröm jag har närt í min barm ett tag.
Jag har skickat en förfrågan och önskan om att boka en förmiddag med ELSA!!!!!!
Så här plitade jag ner i ett mejl :

Hejsan Elsa!

Jag har sååå länge velat ha dig som personal shopper och i dag tänkte jag...
va fasen bäst å göra slag i saken å börja med ett mejl.
Jag kunde inte hitta igen ditt blogginlägg när du skrev om detta.
(har för mig att det inet alls var så dyrt :)
Hur går jag tillväga, pris kontakt..ja startupp-uppgifter...
När du har tid så kan du väl mejla mig så ska jag svara.
Jag kan ju önska redan nu ...
Så här har jag lite förslag (nu kanske du tycker jag är framfusig eller så...;)
måndag vecka 13 eller måndag vecka vecka 19.
KRAM och hoppas på svar!!
Med vänlig hälsning å lite fanfarer... Nina

Pling!! så fick jag tillbaka:

Hej!

Vad roligt!
Självklart ska vi gå på en shoppingtur!
Det kostar 2000:- plus moms på faktura, då ingår det att jag förbereder allt, och själva shoppingdagen. Budgeten för vad du får handla väljer du själv!
Datumen ser bra ut, tyvärr kan jag inte bestämma just precis nu då jag håller på att bygga mitt inspelningsschema, men om en vecka el två vet jag!
Första steget är att du skickar ett mail till mig med dina storlekar och önskemål. Vilka färger, modeller, mönster gillar du? Gillar du inte?
Hur låter det?
Kram!!
/Elsa



Så vi har nu mejlat lite till för att hitta det perfekta datumet.
Det lutar åt en lördag så jag tar även med Maken till El Stockholmo.
Men du kan ju lita på att det lär dyka upp bilder när detta milstolpe/önskedröm/morot har gått av stapeln.

Jag drar iväg minsann......

Jag ska åka iväg till dödskjutande Malmö imorgon...
Men det ska nog gå bra, jag menar, mig veterligen så har jag ju Guds beskydd.
Så det blir finfint!! Man kan se min lilla boll guppa runt bland malmöiterna.
Jag ska bo hos LillaIngrid som jag har känt ett tag nu.
En go dam i sina bästa år. Hon sveper runt i sin cape, ungefär tre äpplen hög.
Men hon har sådan pondus så man kan tro att det är minst sju äpplen,jag lovar!
När jag var inne i min alkistid å bodde i Spanien , då kom hon och hällde ut spriten.
Inget snack liksom!!
Det var hon som berättade för mig och tyckte att jag borde åka till Lillvik.
Det kristna kvinnohemmet som blev min räddning för 7 år sedan, Där jag jobbar idag! :-)
Denna underbara kvinna som såg igenom mig å såg vad jag behövde...
Henne ska jag mysa med.Lördag...Söndag...Måndag...
Åh vad jag längtar!!!
Vi ses Ingrid!!

En liten fin popcornshistoria..

 Jag samlar på nåt som jag kallar popcornshistorier.
Det är sånna fina kuliga glada...som bara poppar upp i huvudet ibland.
Här är en jag brukar tänka på ibland....:
Kommer ni ihåg för ca fyrafem år sedan då det snöade massor...igen..
Då var det någonstans i vårt avlånga land som massor av barn hade samlats.
Det var en årlig kaninutställning... Många kaniner och glada små ägare...
Men Kung Bore hade ju laddat snökanonen knökfull.
Poff Poff Poff han bara matade ut!! Ingen pardon på den puffran!
Det ville ju sej inte bättre än att taket på Gympahallen där disse typ 200 kaniner befann gav vika.
PANG! KNAK!! Så rasade skiten..
Alla hann ut...nästan.... kaninerna blev kvar..
Barn grät över ödet som drabbat deras fina långörade vän.
Aktuellt och Rapport kablade ut händelsen.
Räddningstjänst eller nån vaktmästare eller två började sökningsarbetet.
Kaninerna räddades och så........men trauma..alltså trauma...
MEN...!!
Sen någon månad senare så kom nästa nyhet..en glad sådan (tycker jag iaf ;-)
Kaninerna hade inte bara legat däckade under takspillror å snö...
Nähä ,dom hade minsan tänkt på fortplanting..som kaniner gör...
Och ut ploppade överallt olika kaniner i färg och former..
Dom brydde sig inte om ras och form och klass!!
Ha ha jag blev så glad över denna knorr på en historia som kunde blitt såå sorglig!
Detta var Gott Folk en popcornshistoria!!
Fridens!

Jag gilllar åxå en bonde!

Förutom min bonnaserie Hem till Gården (som jag bara kan konstatera att OM jag bara fick se EN
enda serie för resten av livet så vore det just den....)
Nå men nu har jag ju inget avsågat hagelbrak mot tinningen som gör att jag nåste välja just EN
enda serie.....
Jag är fri att välja flera serier..... gillar ju även Top Model... Project runway..osv osv sov..
Meeen jag gillar förutom allt det jag räknat upp en till bonnaserie nämligen:
100% Bonde...... Har du sett den? Går på ettan...eller tvåan..nå väl....
Det är en dansk...sund..glad..superhändig ..vettig kille som har en egen bondgård.
Där han bor med sin fru å lille kotte.
Han gör liksom allt själv..å jag menar ALLT...
Han spikar, hyvlar, sår, harvar, skördar, murar,föder upp djur, slaktar djur, ...
Alltså han gör allt från scracht.... Han gör typ sin egen spik till plankorna.
Plankorna som han gjort av träden som han själv huggit ner,hämtat hem med sin häst, han har fött upp och kört in...så klart!!
osv osv.osv......Han är ju bara så SUND!
Men jag gillar honom för han någonstans har dragit tillbaka allt från dagens hets.
Jag menar han är ingen grottmänniska..utan bara en helcool snubbe.
han är så självgående så att det gör ont i ögonen.
Han är orsaken till att jag själv ska ha höns i sommar, jag vill vara självgående..Lightmodellen.
Jag är ju mera typen som lätt kan strutta i platåskor o åka skoter....
Eller näe handen på hjärtat, jag är förtio nu, jag har lite mera lågskor...lite...
Ja men om du har tid så kolla in killen 18.30 vardagar på ettan eller tvåan..nåt vare..;-)
Tjing!

Jag blev som vanilj inombords...... Mjuk......

Jag var tvungen att samla Mig...Mina intryck..Torka snoret.....
Jag läste denna bok förra veckan, hon som jag lånade den av tyckte den var liiite för mycket.
En annan sa att det var bland det bästa hon har läst.
Jag är ju  nu värsta bokmalen.... Älskar böcker, går totalt in i dem....
Hänsynslöst rycks jag med..
Älskar luften av böcker.... Biblioteket på spray... ja tack!
Nå i varjefall... jag öppnade boken....ett tu tre tänkte jag...
Spände fast min imaginära störtkruka på knoppen å begav mig in i boken...
Jag passerade gå...slapp fängelset å kom fram i mål ...TOTALT hänförd.
Boken handlar om en pappa som är pastor ...
som berättar om sin sons berättelser när han har varit död i 3 minuter.
Lirkande och hänförda föräldrar får höra vad han har sett och mött...
Pojken Colton berättar om hur han har suttit btredvid Jesus på en liten stol...
Jesus har suttit och pratat med honom.
Colton har träffat sin Moffa....Han var en yngre Moffa.
Ingen hade glasögon ..(ifall nån undrar...)
Ja han berättar mycket saker om himlen....Regnbågsfärgade himlen...
Men vet du vad som totalt ryckte mig ur skorna om jag säger så...flög ur strumporna...
Hur han berättar för sina föräldrar om hur han har mött sin andra syster...
Colton har en blond syster i livet...i himlen hade han  en mörkhårig syster.
Föräldrarna fick ett missfall innan pojken....Detta visste inte pojken om...
Detta fick mig att börja tänka OCH brista ut i sånna glädjetårar....
Har jag ett barn...eller två som finns i himlen och väntar på mig..
En liten mörkhårig långhårig...lite tovigt hår...flicka med lite kulmage så där...
Har jag det?
Jo jag tror det!!
Jag har gjort mitt val angående denna bok...
Jag har valt att jag tror fullt ut på det som står i den.
Jag grät tre eller fyra gånger de näst kommande dagarna efter jag läst boken..
Bara stora glädjetårar över vad som finns i himmelen.....
Jag längtar dit en vacker dag.... :-)
Jag känner mig som om nån ...Öh..Gud ;-)har skruvat av mitt huvud
å fyllt mitt bröst med varm vaniljkräm..
(sen så har Gud med lite hjälp av Jesus tror jag..skruvat dit huvudet mitt igen...japp)
Ha ha jag känner mig varm och mjuk..Tröstad!!
En sån lycka över att veta att jag har barn...där!!
Så nu ler jag ofta för mig själv....
AMEN

En knarrig dörr till mitt hjärta.....

Idag hände nåt...märkligt....
Eller kanske inte så himla märkligt ändå faktiskt..
Då och då händer det....
Jag har mött en kvinna, först tänkte jag att oj vad vi är olika...
Inte att vi skulle bli mer än bekanta,ytligt..och arbetsmässigt.
Efter ett veckas umgänge så händer nåt...
Denna kvinna öppnar sig för mig och berättar nåt från sitt liv..
( Nu är detta ingen jag jobbar med utan det är på privat nivå....)
Och jag känner hur....hon håller hårt i en liten nyckel.....
En nyckel som passar precis till en dörr i mitt hjärta...
när hon berättade denna sak för mig så hörde jag i mitt hjärta...
Kniiirk..... en gnisslig dammig dörr öppnas på vid gavel...
Och jag bara kände att denna kvinna kommer att bli en nära vän till mig.
Jag vill det...Mitt hjärta vill det...
Hon låste upp det å fick kliva rakt in...
Det händer inte alltför ofta.
Men jag älskar när det händer!!
Jag tänker ibland att nu är det fullt i mitt hjärta, orkar intt lära känna fler.
Har nog med vänner...men så öppnas den knarriga dörren på vid gavel...
Låt den rätte komma in..... En ny fin vän är aldrig fel..
Eller hur!!