eller asså inte riktiga kryptoniten som knäcker stålmannen.
Utan våran kryptonit...låg självkänsla.
Att man nöjd å glad kan stövla iväg ut i världen en bra dag
å bara krympa ihop till en liten harlort...poff..
så är man liten, hård, rund..å knaprig.Eller spröd å porös.
Låg självkänsla...varför...
Vi är alla vackra unika männsikor. Varför blir vi så tillplattade?
Kryptonit kan ju vara en supersnygg tjej i en annons å vips...
Är man lite fel...eller lite ful..eller lite fet...
Varför är det så svårt att tänka ..att hajja...
att man egentligen är körsbäret på toppen av glassen.
Guldstjärnan i till varon...Plinget liksom!!
Först tror jag på att knäppa av sig jantelagskorsetten...
Den stryper åt blodflödet...uh..uh...man kan knappt tänka.
Tänk om...om..om..den...det...eller...oj..oj..
Dax å låta livet bara strömma ut i blodet.
Javisst jag gör bort mig med jämna mellanrum av olika slag.
Idag,körde hem med handbromsen i i typ två mil...
Undrade varför den kärleksröda bilen hade kö efter sig..
ha ha japp pinsamt!! Eller skratta för högt på fel ställe.
Är inte "mänskliga fel" oftast helt härliga...
Fast vi vill väl inte sticka ut,ta plats,låg självkänsla, kryptonit
Jag säger bara åt skogen med detta!!
Låt oss hylla våra karaktärsdefekter istället.
Hylla det annorlunda!!! och spräng kryptoniten..!!!. =)
Puss på dig!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar