Ibland funderar jag....och maken med (det är jag övertygad om)
om det ens är möjligt å vara så matstyrd som jag är.
Blir grinig nanting om jag inte får mat.....mat....godis....
Å fort går det när det svänger till,
det är som om jag har superhalkiga skor rätt ner i avgrunden.
hallo...hallooo.....Maaat...MAAAT!!!!
Jag ser hur Maken får nåt vilt i blicken när jag ens yppar att jag är hungrig.
Skynda,skynda nu är goda råd dyra lixom.
Vi har nåt vi kallar nöd-mella (nödkarameller,b-godis ;)
Sånt som slits farm ur ett skåp när jag stolpar fram.
(det är sånt godis Nina fnyser åt som mätt .reds.anm)
Det är litet synd att jag blir som en annan människa hungrig.
Jag blir sur...håller på regler (jo sant typ en paragrafryttare)
kan inte tumma på nåt för jag är hungrig.
Stenhård som granit med en hungrig säls ögon.
Styv som en okokt spagetti!
Japp det är jag.........men sen.....
Sen när jag har fått krubbet ned i kistan...
Då hör jag fågelkvitter,möjligt att det är en harpa i bakgrunden.
Jag blir böjlig å mjuk som en blöt spagetti....varm!
Å sen den stora solen som bara lyser upp mig där jag står.
Där jag står på balkongen på mitt rosa drömslott och ler...
Håret vajjar i vinden....
Shit vad jag är nöjd med mat i magen!!
Ja nåt sånt känner jag,sååå... Skalman hit med klockan.
Mat är ett fint lyckoströssel i vardagen!
Amen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar