onsdag 29 september 2010

Arkiveras under Mappen Nära-ögat

Jag har upptäckat att jag är glad i att köra snabbt...
Japp, det är inget jag är stolt över å försöker lägga band på mig.
Men i varje fall, en dag förra veckan
så var jag lite sen in till stan och stod på lite extra....
Solen gassade i ögonen och skarpa kurvan kom snabbt.
Å jag tänkte jag skär kurvan....
Helt ovetandes om att jag på någon bråkdels sekund skulle få möte.
Jag hann väjja undan.... ett pip undslapp mina läppar.
Puuh, tänkte jag....
Ska jag bli rädd nu...?
Eller var det bara nära ögat ?tänkte jag...
sen satt jag å funderade på detta..
Var jag skulle arkivera denna händelse??
Skulle jag ta till mig detta å lära mig
eller bara rycka på axlarna å glömma??
Jag tänkte längre....
å ibland tror jag att vissa tänker så om Jesus å frälsningen.
Att jag behöver inte honom..det där är bra för dig..inte för mig.
Kanske att vissa vid en svår sjukdom vänder sig till jesus.
Eller vid nöd i livet...
Du kanske tänker någon annan gång kanske.
Senare i livet, jag har det bra nu...
Jag har ju allt i livet....Jag behöver inte honom!
Men om du aldrig kanske blir sjuk då...
Tänkt om det blir ett nära ögat som blir ett PANG!
Om du aldrig hann.... Men du egentligen var nyfiken.
För dom dära kristna ser så nöjda ut....eller nåt.
Ja då tycker jag inte att du ska arkivera något.
Sitt inte å bläddra bland dina mappar,
om det du ska,göra ,hinna,måsten,önskar...
Bläddra fram mappen den som är märkt Frälsningen...
Å ta å en funderare å ta tag i detta...
Du kommer inte att ångra dig....!!
Tro mig...eller rättare sagt Tro på Jesus..

GVD....... Gud Välsigne Dig

tisdag 28 september 2010

Denna formulering önskar jag vore min!!

Jag köpte mig en inredningstidning i helgen,Recidense.
En mycket bra tidning,fast jag gillar alla sånna,
vilka som helst bara det är färg!!
Fast oftats är det shabby chic i vitt vitt vitt...
urk..inte min grej!! ;)
Ja men just ja tillbaka till ämnet..
I tidningen så fanns det ett repotage om stjärnarkitekten
Frank Loyd Wright...
Han lämnade allt han hade för sin älskade älskarinna Mamah.
Så här beskrivs hon bland annat:

"När kvinnan fortfarande betraktades som en ägodel till mannen
var Mamah oberoende och självständig, ett begåvat
långfinger rakt upp i gubbväldet."

Vaa...vilken guldformulering..jag önskar jag kommit på denna!
Jag gillar starka kvinnor som sticker upp..
Ha ha jaa det är ju iofs inget nytt!!

Om jag hade ett eget hus..slott!!

Åh jag har sagt det förr och jag säger det nu ock kommer att säga det igen.
Jisses vad jag drömer mig bort till att ha ett eget hus.
Jag hittade denna wallie på inreda.com den skulle jagverkligen smälla upp.
Jag vill åxå ha Bambi på väggen!!
Gör det då tänker du....Smäll upp den!
Njaae alltså Ett: för det är inge kul när det inte är ens eget.
och Två: den kostar nåt på över två tusen...Å deeet är alldeles för dyrt!!
Speciellt när jag inte kan ta med den....Till ett annat ställe..=(
Men jag drömmer mig bort å i mitt huvud möblerar jag å inreder jag vilt!
Tills vidare.......

http://www.inreda.com/showProductsDetail.asp?pID=12180&cID=67&agrID=49

måndag 27 september 2010

Eller hur !?

Jag tyckte detta urklipp var lite roligt...
Men handen på hjärtat...Jag kommer själv aldrig till detta läge! =)
Skulle aldrig falla mig in rättare sagt!

Mitt fina köksförkläde!

Jag bara måste visa mitt förkläde..Rosa &grönt...
Med en hjärtformad ficka...Grön volang!
Det kan inte bli bättre.... =)
Blir roligare att vara i köket...

Mitt motto!!


Barndomsminnen

Dom är så fina, så dom får stå i trappen.
Inredning skola vara med glimten i ögat.
Den vita ponnyn,en precis lika hade jag när jag var
en tösabit på typ 3 jordsnurr...
Jag drog runt på den överallt...det var den å jag mot världen!
Men en vacker dag så ser jag grannens tax Lotta ta sikte..
Hon lubbar över gatan hugger tag i min ponny..
skaka,skaka,tugga tugga...DÖD!!!
Hon bet sönder hjulen å ett öra...
Åååå Buäääähhhhhh!! jag var otröstlig!
Där stod jag i mina bruna pippilotter,knallgula träskor.
Mamma hade sytt fast röda hjärtan på knäna..
Men vad hjälpte det!! Ponnyn var ju pajjad..
Tårarna sprutade å snoret rann.. hulkandes!!
Så mina grannar intog beredskapsläget och
finkammade gatan, i panik... till slut
fann någon en grön av samma Ponnymodell..
Men det blev aldrig riktigt samma...
Men sen nu har jag funnit en likadan, trettiosex år senare!
Så denna ska få hänga med ett tag! Varför inte lixom.?
Jag kanske inte kommar att dra runt på den...
Men det ska få stå i trappen med ankan...
Galet, javisst... Men med glimten i ögat!!!