Tysta IndianPrinsessan

Jag sitter i mitt lilla slott å kikar ut på ängarna..
Fjärilarna fladdrar förbi...
Jag har upptäckt ett humleträd,
jag var ute å traskade i mina sletna blommiga träskor.
Jag stannade upp efter grusvägen för jag hörde nåt..
Först tyst å lite odefinierbart...en sång..
Va!! tänkte jag är det bara för mig... Näe..
Så kan det väl aldrig vara.
Jag sparkade av mig skorna å trippade på tå....tyyyyst framåt.
Väärsta indianen...
Jag gjorde ett tecken till hunden...hon nonchade..
Jag tassade vidare,jag är riktig haj på å tassa.
Har gjort det lite i mina dar,
fast iof jag har klampat som elefant åxå...
Nåväl,tillbaka till grusvägen å sången i vinden.
Jag började höra det starkare, finaste humlesångsurret..
Jag frös i rörelsen, att så inte kallt..utan stelt!
Jag tittade uppåt....Ååå
Se där i i ekträdet..så var fullt av hummlor som smuttade på nåt,
som hummlor smuttar på..
Eller doppar dom rumpan i pollen å pudrar världen??
( För å vara humlaälskare vet hon försvånansvärt lite.Reds anm)
Trädet var så där knallgrönt..limegrönt..å humlorna bara
dansade runt runt där...
Å där nere på backen stod tysta IndianPrinsessan å levde i lycka.