Över 2000 dagar...

Så har jag varit kapten på min egen skuta....
Över tvåtusen dagar har jag varit spiknykter, totalt drogfri
..inte ens en cigg har kommit över mina läppar....
Jag äger mig själv nu..så känns det...
Förut, jaga..jaga...ångest..minnesluckor..ilska..ja såå mycket.
Jag sa till maken idag som jag träffade i missbruket:
Det känns som om vi lever i en dröm....
Vi har kämpat...kämpar...Alltså så här:
Om jag ska göra en Ninaförklaring... Luta dig tillbaka å följ mig..
När jag blev drogfri så kändes jag som en liiiten..pytteliten Ö....
Sen har denna ö växt å växt å växt...
Det har dykit upp vackra väldoftande blommor...
å andra färgssprakande träd å palmer....
Denna ö har vuxit likt ett träd får årsringar..
Jag har byggt broar som leder till andra människor, jobb å
erfarenheter..detta har blivit...små stenbroar..
Vackert välvda...gröna å lummiga... Nån bro har rasat...
Det hänger en liten skylt..under reparation..!!
Tyvärr så är vissa var oreparerbara......
Å vägarna runt ön slingrar sig runt runt som upp på toppen..
jag åker runt i en liten folkvagns bubbla å myser på ön.
Så känns det i mig..att min ö finns där på ett turkosfärgat hav.
Där bor andra kära där oxå... Min vänner,vissa nya en del gamla.
Dom har kärleksfullt fått bygga små, små rosa stugor här å där .
Och där bor dom....
Så känns det i mitt inre idag när jag ska berätta om min drogfrihet,
å min kamp om att bygga upp det nya livet..Min nya värld.
Idag känns allt bra..
Vem vet imorgon kan det vara hagel å spöregn!
Men men jag älskar min Ö...för den är min kamp...
Lite flummig förklaring men kärleksfull......
KRAM!!