Detta var för tio år sedan,det minns jag alldeles ypperligt.
Jag var hos mina föräldrar,i huset där jag har vuxit upp.
Jag hade av en pojkvän fått boken Bröderna Lejonhjärta.
En av dom bästa klassikerna om du frågar mig...å resten av världen.
Ja i varjefall....
Jag frågade Mamsen om vi inte kunde läsa lite ur den..
Vi kröp upp i dubbelsängen,virade mysiga filtar runt om oss.
Tände lite ljus så vi fick en bra stämning för sagor.
Så började min mamma läsa...å läste...
Å jag vet inte om du riktigt minns hur denna saga går.
Men Skorpan har ju tbc och en helt underbar storebror Jonatan.
Skorpan ligger ju liten, ynklig å sjuk i soffan i köket...
han har fått veta att han ska dö....Han är rädd....
Jonatan berättar för honom om Nangijala. Där dom ska mötas igen.
Att 90 år är som två dagar där....
Så skorpan kommer knappt att hinna sakna honom...
Här nu börjar det brista för jag å Mor..
Så säger Skorpan:
Men Jonatan,varför vill du vara med mig som är sjuk å bara ligger.?
J svarar:-Jo för vet du... Jag ÄLSKAR skorpor.....
Speciellt små skorpor som dig!!...
Här dör jag å mamma...Vi storbölar...snoret rinner..
Tårarna flödar.... Vi skrattar mellan tårarna...
För hela situationen kändes ändå lite absurd.
Jag 30 mamma 56...Liggandes i sängen.läsandes en saga.
Vi skrattar och gråter samtidigt!!
Vi kom aldrig längre i boken än när Jonatan dör och sen Skorpan.
Men detta underbara,ljuvliga minne brukar jag å mamma prata om.
Det var helst sanslöst vackert!!
Har du åxå sånna här guldminnen??
Jag samlar på dom...
Blessings Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar