måndag 2 augusti 2010

Matlåda & cola på jobbet!

Woohoo, jag är så glad att jag har utvecklats i mitt liv så jag är kapabel till å jobba.
Jag är ganska viss om att jag var inte den mognaste äppelkarten i staan
när jag började missbruka när jag var 17 år ung..
Så från omogen till inplastad missbrukare.
Jag fastnade som inne i en såpbubbla,
där det var helt andra färger å regler på insidan.
Eller snarare jag byggde ett bo i en bubbla......å kikade bara ut.
Så mitt kliv uti vuxenvärlden blev liksom omogen--sen kliv i missbruksvärlden.
Jag kan förstå min pappas huvudskakningar när han studerade
och försökte ändra mitt barnsliga tankesätt.
Jag liksom bara studsade runt i svenssonvärlden
(svenssonvärlden är INGET negativt
utan detvar vad jag kalla det livet...då,,,Nu är jag stolt deltagare=)
Gled runt som en såpbubbla gör,fick inget fäste någonstans...
Ibland sprack bubblan..ååå vad hemskt det var!
Oiiii plattfall på trynet..ingen fallskärm....
Armarna som tidigare varit utsträckta,
pallade inte längre märkena det gav för å försöka stoppa mitt fria fall.....
Det ända sättet att blåsa upp bubblan var att få något värmande,
innan för västen eller i armvecket........
Fast det funkade bara i början, sen blev det grått hårt å kallt...
Som ett cementgolv,fullt med sprickor..
kryp som inte längre gick å dölja kröp fram..väste..fräste..högg.

Nu är min värld efter att ha kämpat sig mot land och jag har pustat klart.
Så har jag en lugn värld..ljusare, mycket ljusare...
Trygg, varm.....egenvärde för mig själv...andra...
Jag har äntligen fattat grejjen med att jobba..puh,pappa!!
Till slut såföll polleten ner....
Jag har fattat tryggheten i att se på tv en lördagkväll.
Jag pyser av välmående när jag betalat räkningar.
Mat i kylen är en lyx som jag uppskattar.
Å shit ja visst har jag min beskärda del av helsicke.'
Men jag tar dom i verkligheten, jag flyr inte.
Jag tar smällarna för vad dom är... som en stekpanna i bakhuvudet.
Min värld är inte sockervaddsrosa som i USAs julfilmer.
Det är ingens värld som är antar jag..
För mycket lycka skrämmer mig,
för det blir dyrare att betala priset när den försvinner.



Men vad är glaset halvfullt eller halvtomt!!!

HALVFULLT!!!!

Så imorgon går jag trött men glad ihågen med mina äppelmatlådor
till jobbet..å igen...å igen...å igen...!!

1 kommentar:

Anonym sa...

Hejsan!
Jag undrar lite...
Nu vet inte jag vad du började med eller hur tunga saker du missbrukat, men tror du att du har lättare för att bli beroende av saker, än vad andra har? Jag tänker på att beroende väl ses som en sjukdom? Så då undrar jag om du känner att du på nått sätt ersätter ditt missbruk med något annat beroende...? Hoppas du förstår vad jag menar! :)