Å jag myser i min lyckogunga, jag sitter i och svingar. Högre å högre....Du vet så håret flyger bakåt ocn någon som står bredvid o fångar mig när det blir för farligt.
Kan det verkligen bli för farligt å gunga för högt?undrar du..Hur räddlivad är du då??
Så här tänker jag..Att när man börjar försöker man få lite fart, man svingar lite på höfterna.
Aha det går bättre...ännu bättre..högre ååååå hööööGRE... HÖGRE..Man svingar fortare...
Det är där den känsklan när magen slår en volt..en trippel volt..en saltomortar!!
Det är då du inte ser backen,din grund du står på....
Du hinner inte av, eller jo hinner av gör du alltid..Men till vilken kostnad......
Platt på näsan eller avtryck med svanskotan.... Platt fall.
Få är dom gånger du landar på fötter.
Det är så jag ser mitt liv, mitt nya liv.....med Jesus.
Han är den där Gyllene famnen som drar ner farten eller fångar mig, blåser gruset ur såret.
Han torkar tårarna och snoret, sjunger Durre Lille stackars lille....
Att kunna se korset,att hålla blicken fäst på korset å Jesus.
Det är min gunghastighet..Min markkänsla!
Jag har den inställningen, att när du tror att du fixar allt själv å känner att du
inte behöver Jesus längre.
Det är då du är illa ute i den mån att ett återfall kan finnas i faggorna. Lättare å slinta.
För om Du tycker att Gud känns långt borta,....
Vem tror du har flytta på sig.
Gud är densamme igår idag å för evigt...
Gud är för mig kärlek & trygghet........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar