Svaj på hörselgången

Jag minns när jag kom till kvinnohemmet för fem år sedan.
Vi hade en pysselkväll (det var min första vecka) på stället.
Vi tjejer satt i väv/pyssel/pärlstugan och dolade...
Det var för min del lite nervöst..hade inte fått in lunken än.
Djävulen piskade runt min ande ganska bra..
Då kommer en av föreståndarna in i rummet.
Men Hej...Finns det någon liten slampa här??
VAA!!!!
Jag käner hur taggarna reses, jag blåser upp mig en storlek
blottar gaddarna.
Dessa tankar blåser genom mitt huvud:
Jag hoppar på`na!! och
Så kan hon väl inte säga på ett behandlinshem, här ska vi ju få
få vårat värde tillbaka juh...Nämen..Alltså...Vad I??? Osv,osv..
Jag tittar mig runt omkring..kollar in reaktionen hos dom andra töserna.
Detta kanske var den normala jargongen hos dom kristna...
tuff love eller nåt sektnedtryckningsbyggauppprojekt....Huga!
Men ingen annan verkar tycka att detta är något konstigt uttalande
av Annica (småländska ska tilläggas;).
Så jag dividerar i huvudet å kommer fram till att helt logiskt :
Kan hon bara inte ha sagt detta!
Mot etikens alla regler tyckte jag...
Jag andas några gånger inut...inut....in...ut....iiinnn.....uuuutt
Så frågar jag:
Ursäkta men vad sa du när du nyss kom in?
- Jag sa Flitens lilla lampa lyser här...

RIDÅ
Ha ha ha jag har såååå roligt åt denna grej.
Tops,propp,småländska,nervositet..I don`t know..
Men kul vare!!! =)