Den vackraste historien...

Nu ska jag för dig förtälja en historia som en dam ringde in till Karlavagnen
och berättade..
Karlavagnen är ett av mina favvoprogram i etern.
Jag jobbade ett sent skift på fabriken..Jag rattade in kanalen i mina hörselkåpor.
Kvällens Karlavagn skulle handla om sånger som betytt något för dig när du var barn.
Så då ringde alltså denna dam in och berättade att hon ville höra på Barnatro.
Varför då frågar Stina Wolter(suveräna programledaren..):
-Jo jag å min lillebror låg på sanatorium när vi var små.
Så när något barn på avdelningen dött, så fick vi stå och sjunga barnatro på vårat rum.
För vi fick ju inte gå ut.
Programledaren o Damen pratar vidare om detta.
Sen så berättar denna dam...
Och nu innan jag går vidare med denna vackraste historia så vill jag bara varna för
att tårkanalerna kan/kommer å öppnas!
- Jo säger hon, jag var nio år och min lillebror var fyra och väldigt mörkrädd.
Å på denna tid var det väldigt strikt..kallt..ja hårt.
Så pojkar låg för sig och flickor för sig.
Men nu var det ju så att min lille fine bror sög på tummen.
Så detta fick man inte göra på den tiden, så dom lindade fast honom hårt med sängkläderna.
Så där fick min lillebror ligga mörkrädd å faststoppad,nerbäddad i sin säng.
Så jag gjorde så här....(Nu håll i er gott folk..reds.anm)
Att var sena kväller den barska nattsköterskan gått sista ronden.
Så tassade jag upp, jag smög fram ,duckade å sprang tyst..tyst in till min brors sal.
Jag smög mig in under hans säng...
Och där lade jag mig under å stack upp min hand så han fick suga på min tumme!!!!!!
Varje natt gjorde hon så för sin lillebror.........
Är du blöt i ögat nu...?
Det blir jag var gång jag tänker på denna berättelse.
Både syster och bror överlevde för ovanlighetens skull (på den tiden) sanatoriet.


SYSKONKÄRLEK!!!!!!