Jag samlar på fina solskenhistorier å suger på dom som honungskarameller...
Den här läste jag om i Norran(skelleftes dagstidning) för siså där 10 år sedan.
Den handlar om Hilmer, (då vid tillfälle ca85 år)
som var klassad som nästan var ett medicinskt under.
Hilmer från Missenträsk hade vid 19 års ålder förlorat synen..
jag minns inte hur men iaf..
Han hade fått göra en operation efter 65 år i mörker så han fått synen tillbaka.
Han tyckte att det var lite väl mycket ståhej runt detta...
Han menade på att han visste ju exakt hur många steg det var ut till vedbon,
hur många hundratals steg det var ända bort till lanthandeln,
Ja han hade koll på läget ändå...
Nåväl, när han nu fått synen åter.
Så tyckte Hilmer att det som var allra finast,
var att han fått se sin ungdomskärlek igen Bodil å hon var enligt utsago...
Lika vacker nu som då.. =))
Men nu då alla reportrar var där å frågade hur känns det, vad ska du göra,
vad har du saknat osv osv..
Så svarade Hilmer frankt att om han verkligen fick berätta om det största i hans livs ...
Så ja då ville han berätta om den gången han var 12 år och ute i skogen,
Han hade varit ute å ett stort regn o åsk ooväder bröt ut,
det värsta i mannaminne sa han..
Så Hilmer liten, blöt å tanig kröp ihop under den största tallen i skogen...
å där satt han!!!
När så klart blixten slog ner i tallen....
Så satt i toppen på detta barrträd en stor orre (en stor fågel).
Å Hilmer berättade med förtjusning att denna orre trillade ner,
precis framför hans fötter grillad å klar...
Så alla fjädrar hade brännts bort från fågeln å köttet var gott grillat....
Det Gott Folk..var det största händelsen i Hilmers liv....
Ha ha det är så coolt, man vet ingenting om vad andra tycker om saker å ting.....Ingenting!!
Vet inte allt
8 år sedan
2 kommentarer:
Du är en mycket bra berättare! Keep going!
Kan bara hålla med föregående talare =) Och så vill jag tillägga att det var/är en väldigt cool tattartermos (eller vad du nu kallade den) Ni har=) och Ni ser ju bara hur coola ut som helst=)=)
Skicka en kommentar