fredag 4 juni 2010

När kärleksblixten slog ned i busskuren!

En solig dag för sex år sedan...
När solen ännu en gång steg över staden i Norr.
En dag som alla andra i mitt trasiga liv, steg upp var dag..
Trampade utanför bolaget..tiggde en tjuga för å starta dagen med lite bira...
Men ändå var denna dag lite bättre..
Jag kände solen skina lite klarare...Luften fräschare.
Jag cyklade runt..slog dank så att säga.
Jag såg min vapendragare Tony i "vår" busskur.
Ja du vet det finns ett eller två eller tre ställen ivarje stad där vi håller till.
Vi, dom utslagna, samhällskrypen som krälar...
Dom kreativa som kanaliserar fel..Ja vi..
Nå jag såg T satt å pratade med några i kuren,
jag trampade lite mera på pedalen..Jag flög fram.
När jag kommit närmare såg jag en man,en snygg man
Blåtatuerad,rakad..En grov kedja som hängde från jeansen.
Jeansen som saknade en knapp, så dom var ihopknytta med en repstump.
En blå å vittrandig urtvättad t-shirt..
Han log mot mig ett vackert..nå en tand borta..men likväl vackert..
Han log mot mig, han var så brunbränd å charmig..
Ha ha jag rövarbruden blev lite nervig..
Cyklade att litet varv runt på cykeln, jag visste jag hade mina snyggjeans på.
Gröna utsvänga manchesterjeans..å en rosa topp...
Pejla..pejla..pejla...Fågeldansen var igång...
Putsa fjädrar..brösta upp sig..kuttra,kvittra... blink..blink..
Som den rekorderliga vackre tattarpöjk han var så frågade han om min släkt.
Torr i mun så förklarade jag att jag var bördig från gärdsmark...inget resande blod!
Vi började samtala om ditten å datten...
Jag fingrade lite på hans zynthtofs..
eller det var väl bara en missad tofs vid rakningen... Men en icebreaker..
Den kärleksblixt som slog ned var totlat bedövande...
Vi dela en flaska Marinella.... Sen efter två timmar tog jag honom ihand..
Sen tittade jag med full blick å sa:
Nu är du min pojkvän..hick!!
En vecka senare..hittade jag en tjuga i fickan
Gick in på Glitter i staden i Norr å köpte oss två ringar.
Två Finaste tygringar a`10 kronor styck..Med svarta döskallar på!
Det är med sorg i hjärtat att dessa har försvunnjit under vår resa i livet.
Men VI är kvar...
Sex år senare...efter missbruk..efter behandling...i äktenskap.
Vårat liv är menat ihop..
Den där blixten bedövade oss som fiskar å sprängämnen i vatten.
Sen när vi kvicknade till så började vi på ny kula.
Tack Jesus för denna chans i livet.......

3 kommentarer:

Tant Trassel sa...

weeee.... jag vill mä uppleva sånt. Tygringar mä döskallar på är skit romantiskt.
Puss!

Just me sa...

Vilken gullig och härlig historia!! :)

lajohva sa...

Du så braaaa! Fortsätt och samla grejor till din första bok!