En kär röst från förr.....

Det bästa med Facebook är att där knyter man band...
Man återknyter gamla band som tvinnats av eller slitits itu.
Eller kanske bara torkat av tidens tand å gått av..
När man möts där igen så minns man..hur det var..hur det gick.
Igår fick jag höra en sån röst viska...
När jag var 17år så hamnde jag på ett barn&ungdomshem i Vindeln..
Den röda trävillan som kallades Skogsbo..
Jag var totalt förkrossade...så ledsen....
Jag hamnade i mitt rum på andra våningen i högra hörnet.
Jag kröp upp i fönstret och satt å kikade ut å tårarna rann..
Stora tunga varma salta tårar...letade sig ner över mina kinder.
Jag var ensammast i världen...Ja så kändes det..
Timmarna gick å där satt jag å tittade på spegelbilden
som tittade sorgset tillbaka..ynklig.............
En av personalen knackade på dörren...
Undrarde om jag skulle komma ner snart?
Jag minns min känsla i magen..Åh nej...
Vem skulle jag möta...Vem skulle vara här...
Jag gick ner..tassade fram å kikade runt...
I ett rum fanns musikrummet...
Jag gläntade på dörren...
Åh där fanns ju en tjej från min skola..
Vi hade aldrig hängt i samma gäng men vi kände till varann.
Och vi fann varann....
Vi pratade...vi skrattade...
Vi vann mot personalen i PopGeni....
Olika men ändå lika....
Sommaren gick å jag minns jag rymde så mycket så
personalen gav upp.. Jag tror det var den sommaren...
Eller annars var det den efter som dom gav upp..
Men min å Harriets vänskap bestod!!
Fast sen så gled vi ifrån varann ,livet ledde oss
på andra spår......
Men igår så återknöt vi banden igen..
Det gjorde att massor med minnen från min ungdom
poppade upp igen ..på gott och ont!
Mest på gott fast så är livet!!
Å det gör mig glad å varm i magen å veta att hon finns där igen..
Kram på dej!!!