Ja längst upp ligger jag nedbäddad i detta fluffiga,maräng,marsmallows mulliga moln......
Uppbyggt av fantasi..tillpuffat av drömmar....
Jag filar...jag syr...jag snickrar...och flätar samman det.
Det är Gud som blåser molnet i rätt riktning annars så
flög jag nog iväg helt fel....
Eller kanske skulle jag aldrig märka åt vilket håll det drog
innan det börja mörkna å dra ihop sig...
Att vara lyhörd inför Gud kan vara bra,
jag hörde en gång någon som sa:
Tycker du att Gud verkar långt bort,
Vem är det som har flyttat på sig...??
Sant, han är ju alltid densamme!
När ibland när mina tvivel börjar sätta in
och jag synar Gud i sina sömmar...
Då jag undrar.. Jag bombarderar Gud med frågor,
Men ibland får jag inga svar....direkt!
Jaa då kan jag bli liiite ateistisk för en stund,
men så klarnar det upp å mina farhågor skingras...
Mmm, då kan jag se att mitt fantasimoln drivit iväg igen...
Då får jag paddla lite i luften tebaka.....
Men tillbaka kommer jag alltid, för hur jag än vrider å vänder
på mig å mina tankar där på mitt moln.
Så blir alltid min slutsats densamme.
Jesus är min melodi, jag nynnar hans sång var dag.
När jag tänker på Jesus, så tänkar jag att jag är under hans vinge.
Där..där sitter jag som en skadad liten fågelunge..tilltufsad,
ögonen knappt öppna, naken å kal på vissa ställen.
Men tryggt där under sitter jag å vilar och väntar..inväntar,
tills den dagen jag är tuff nog att pröva mina vingar.
Å var gång jag trillar ur boet å står på näbben.
Ja då smyger jag dit under igen å inväntar nästa tillfälle att flyga,
Å när jag inte ligger under vingen,ja då som sagt ligger jag på
molnet mitt å göttar mig.... !!
PuSs!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar