När Gud knyter kärleksröda band....

Detta är min goa vän Ingrid....
Å vi..vi har en brokig, vacker historia sammanflätad ihop....
Den började i slutet av året nollett...Nere i Andalusien..
Enklare förklarat (men tråkigare) solkusten i Spanien,
golfkusten Costa Del Sol....
Jag hade fått en praktik på ett halvår..ett stipendium,
Detta stipendium skulle jag använda på göra något utomlands..
Det var ödet sa jag då... Nu säger jag att det var/är Gud!! =)
Så Gud skickade mig till Sjömanskyrkan i Fuengeriola,Malaga..Andalucien.
Min uppgift var att jag skulle hjälpa till i cafeèt i kyrkan där...
Jag kom dit med spretigt hår, tatuerad...inne i ett missbruk..Trasig..
Där fanns många, många, fina människor...
Jag kommer att berätta mer om denna upplevelse i Spania.
Men idag berättar jag om LillaIngrid....
Hon såg mitt missbruk å kände för mig...
Jag snubblade å föll..var en mindre katastrof där nede..
Men hon stod ihärdigt på sig, sa sanningen till mig utan att blinka.
Tuff Kärlek..men ihärdig och rak kärlek...
Hon kom..Hon hällde ut spriten i vasken..Ja så gick dagarna.
Jag kämpade på och försökte återgälda genom att försöka..å försöka..
Hon berättade för mig om Lillvik.. LP´s Kvinnohem...
Pling.... där uppstod min första tanke å känsla om Lillvik.
Lillvik kom senare att betyda väldigt mycket för mig.
När min praktik var över å jag återvänt hem..djupare i misären.
Så släppte jag aldrig tanken på detta hon sagt...
Att det fanns ett ställe för mig....
Minns jag ringde henne en gång från parkbänken och bad om hjälp.
Nå jag ska korta ned historien... Vi tappade kontakten..
Jag kom till Lillvik tre år senare.. med två plastkassar å livet.
Det var allt jag hade.....
Jag gjorde min behandling blev som grädde på moset frälst. =)
Jag gifter mig..börjar jobba...sen -07 så var jag i Osby i skåne.
Jag å maken var nerbjuden dit, vi kände nästan ingen..
Men där står jag i en kö för att få köttbullar,
när jag ser en liten kvinna bakifrån som är misstänkt lik just
LillaIngrid..... Jag ropar...Ingrid.....för å se en respons..!
Hon vänder sig om och JAAAA det är ju hon!!!
Vilken lycka.. Å vad vi grät!!! Stora lyckotårar forsade ned för kinderna..
Tänka att få möta henne..och få tacka henne..och att få berätta:
Fem år senare...Att så här gick det...
Å vad vi VAR och ÄR glada att vi funnit varann igen..
Jag träffade henne förra helgen igen..
Nu har våra kärleksröda band varit sammanflätade i nästan tio år.
Å vi skrattar alltid gott åt vår historia, den är fantastisk!
Tänk vad Gud sänder fina människor i vår väg....
Tack LillaIngrid för att du finns....